Monthly Archives: januari 2009

Steg 1

Inledningsvis blev jag nästan lite orolig. Det tog inte många fraser i Barack Obamas installationstal innan han slog fast att USA befinner sig i krig mot ett icke namngivet utbrett ”nätverk av våld och hat”, naturligtvis syftandes på al Qaeda. Omedelbart skrev han in sig i rådande ‘krig mot terrorismen’-doktrin som varit så symptomatisk för Bushs agenda från 9/11 och framåt. Det kändes som en förlust, för det är en väldigt stor skillnad på att betrakta kampen mot terrorismen som ett krig, eller som någon av andra möjliga långsiktigare och vettigare modeller.

Lyckligtvis rätade han upp sig och nyanserade situationen. Att lägga emfas på konstitutionens principer om rättssäkerhet och individens rättigheter, vägra ge upp dessa för simpel pragmatism, samt att förkasta valet mellan ideal (frihet) och säkerhet är, konstigt nog, starka ord.  Tydligare avståndstagande mot Bushadministrationen kan nog knappast göras. Under det konstanta undantagstillstånd som rått under de senaste åren har frihetsförespråkande i skenet av Det Övergripande Hotet buntats ihop med självaste terrorismen som ett hot mot nationen. Det är mycket uppfriskande att höra något annat efter åtta år med mantrat säkerhet säkerhet säkerhet underbyggt av religiös retorik om kampen mot det Onda.

Tendensen befästs av de första rapporterna som presenterats. BBC rapporterade redan igår att Obama som en första handling hade begärt att tillfälligt avbryta de pågående rättegångarna på Guantánamo, i väntan på att noggrannare utreda dess procedurer. Mina blygsamma förhoppningar är fortfarande bara blygsamma förhoppningar, och även om det framgått med all önskvärd tydlighet att ett av de första målen är att stänga Guantánamo så var detta ett välkommet bevis på denna inställning. Idag bekräftades detta bland annat av Washington Post, som också kunde meddela att suspenderingen redan börjat verkställas. Denna utveckling är verkligen efterlängtad. De ’military commissions’ som agerar domstol på Guantánamo är en skymf mot allt vad etablerade rättsprinciper heter. Det handlar om ”rättegång” inom just citationstecken. Själva granskningen borde egentligen inte vara nödvändig; för någon som är skolad inom juridik, som presidenten själv, är det rätt uppenbart att dessa instanser brister kraftigt i sina procedurer. Någon självständighet finns ej. Kommissionerna är en förlängning av den exekutiva makten, inte en del av den dömande, och domar utfärdas av militära officers – det vill säga anställda av samma makt som utfört arrestering och åtal. Det har hänt att denna panel haft en medlem som var underrättelseofficer, och således alltså också varit med och skapat själva underlaget inför gripandet. Och så vidare, och så vidare. Exemplen är många.

Det är uppenbart att legitimitet inte eftersträvats i de tidigare procedurregler som fastställts av Bushadministrationen. Därför är en ny riktning i politiken att önska. Nu återstår att se om Obama kommer att verkställa sina ord, och vad som i så fall händer. Om Guantánamo stängs och dess fångar ska överföras till vanliga domstolar kommer det bli mycket intressant att se vilka avvägningar som görs gällande bevis som potentiellt kommit fram genom tortyr. Sådant är nämligen inte användbart på grund av dess bristande trovärdighet, vilket rimligen är en anledning till varför man hittills fokuserat mer på inspärrning på obestämd tid än rättvisa och straff. Det finns alltså alla möjligheter för att det hela blir en smärtsam omställning.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

I väntans tider

scr

Under ganska många hundra dagar har denna widget varit min följeslagare och tysthet hållit igång sin nedräkning  i bakgrunden på datorn. Nu är den strax nere på noll, och det är inte utan att det hela känns väldigt bra. Och spännande,  med viss kryddning av en lätt oro för potentiell besvikelse. Det är bara att hoppas att kommande administration inser förnuftet och nödvändigheten i att stänga Guantánamo (verkar lovande), omformulerar det fasligt misslyckade och riskfyllda ”kriget mot terrorismen” (mindre troligt) och har mod nog att i den amerikanska kontexten, så genomsyrad av militarism, våga placera respekt för och stärkande av mänskliga rättigheter i centrum för sin politik (alltför utopiskt, kanske). Allt detta, dessutom, med en kassakista som står på ostadig grund och börjar eka tomt. Jag vill så gärna tro, men vågar inte hela vägen ut.

1 kommentar

Filed under Uncategorized