Antipiratverksamhet

dagens ledarsida i DN går de med rätta till angrepp emot den mycket omfattande piratverksamheten utanför Somalias kust. Dock är talet om nödvändiga åtgärder behäftat med en del faktafel. Ett beaktande av de för situationen korrekta aspekterna lämnar handlingsutrymmet klart mycket mer begränsat än vad DN ger sken av.

Till att börja med hänvisar DN till resolution 1838 från FN:s säkerhetsråd som ramverk för den internationella insatsen att stävja piratverksamheten. Detta är delvis riktigt, men resolutionens innebörd återges felaktigt. Skribenterna menar helt korrekt att bedömandet av situationen utanför Somalias kust anses vara ett hot mot internationell fred och säkerhet, och att detta ger mandat till åtgärder enligt kapitel VII i FN-stadgan. Så långt är jag böjd att hålla med. Men i följande citat kommer feltolkningen av resolution 1838:

I resolutionen ges medlemsstaterna rätt att ”vidta nödvändiga åtgärder, i enlighet med internationell rätt” för att bekämpa sjöröveriet.

Artikeln citerar paragraf 3 i resolutionen, men i verkligheten ges där inte fullt så oinskränkt rätt till ”nödvändiga åtgärder”. DN har nämligen utelämnat de för handlingsmöjligheterna viktigaste formuleringarna. I sin fullo lyder denna paragraf att de fartyg och stridsflygplan som opererar i området har rätt att använda nödvändiga åtgärder, i enlighet med internationell rätt, ”on the high seas and airspace  off the coast of Somalia”. I territoriella frågor, som detta ju är, anges gärna just territoriella begränsningar, och i fallet med resolution 1838 är dessa just formuleringen ”on the high seas”. Detta innebär nämligen internationellt vatten. (’High seas’ definieras som allt hav utanför någon stats jurisdiktion) Därav följer att de nödvändiga åtgärderna, enligt den (bristfälligt) citerade paragrafen, bara är applicerbara utanför Somalias territorialvatten. Det intressanta med detta är att denna rätt redan finns: på the high seas har alla rätt att ingripa mot och arrestera pirater. Denna formulering i resolutionen kan alltså kanske mest ses som en uppmaning till handling.

Ett rimligare inslag i ledarsticket borde ha fokuserat på paragraf 4, eller snarare vad den hänvisar till. Denna upprepar nämligen möjligheten att använda tillåtna åtgärder enligt villkoren i den tidigare resolutionen 1816 (2 juni 2008). Där ges uttryckligen rätt till villiga aktörer att agera på Somalias territorialvatten i kampen mot piraterna. Detta är viktigt, då detta område – som de facto är somaliskt territorium där somalisk jurisdiktion följaktligen gäller – annars blir en skyddszon för piraterna där de går fria. (Ironiskt är förstås att Somalias ”provisoriska” regering TFG inte har någon effektiv jurisdiktion över området, men det är en annan mycket större fråga) Då har vi kommit till pudelns kärna, gällande dessa resolutioner. 1838 tillåter alltså detta agerande enligt villkoren i 1816. Så långt har DN rent innehållsmässigt rätt, även om de inte gör något ypperligt jobb att redovisa stödet för detta resonemang. Men, och detta är det viktiga för situationen just nu: resolution 1816 är tidsbegränsad. Den ger utrymme för aktion på somaliskt territorialvatten i sex månader från dess författande, varefter den ska utvärderas och eventuellt förlängas. Denna period går ut den 2 december. Detta omnämns också i resolution 1838, med intentionsförklaring och förhoppningar om att sagda utvärdering ska leda till förnyat och förlängt mandat för de tillåtna åtgärderna, och DN borde kanske, om de vill diskutera frågan i termer av FN-given legitimitet, således snarare skriva om detta; att det är nödvändigt att den tidigare resolutionen förlängs för att effektivare kunna stävja piraternas verksamhet.

Egentligen handlar denna fråga om något helt annat – något jag hittills bara berört i en liten parentes (och som omvänt ges stort utrymme hos DN). Piraternas verksamhet är möjlig på grund av Somalia inte har en regering annat än på pappret. TFG har ingen effektiv kontroll över statens territorium. Detta gör att även resolution 1816 i längden är ohållbar, oavsett om den förlängs om och om igen, eftersom dess mandat för aktioner på Somalias territorialvatten upphör vid hamnarna och fastlandet. Fortfarande har alltså piraterna en frizon där de åtnjuter allt det goda deras kriminella verksamhet anskaffar dem – så länge de ser till att inte gripas ute på vattnet. Kan de bara rymma in till land är de home free. Det enda som kan sätta stopp för denna frizon är  väl egentligen två saker.  Antingen en ny resolution som ger mandat för en landoperation, och således kommer förbi de territoriella begränsningar som hittills rått. Eller, en stark och fungerande somalisk stat med rättsväsende, ordningsmakt och våldsmonopol. Det förstnämnda är inte troligt, och skulle dessutom förmodligen ha sedvanligt svårt att samla stater med politisk vilja att upplåta soldater till uppdraget. Det sistnämnda är det långsiktiga hoppet, kraftigt tyngt av det dystopiska arvet i detta land som inte haft en fungerande stat sedan tidigt 1990-tal. Allt kokar alltså ner till att FN:s och det internationella samfundets aktioner för att stävja piratverksamheten, vilka befogenheter de än ges, förmodligen inte kan hoppas på annat än att vara avskräckande i tillräckligt hög grad för att brotten ska minska i styrka och omfattning. Piraterna är där för att stanna, så länge de har sin frizon kvar.

Annonser

1 kommentar

Filed under Uncategorized

One response to “Antipiratverksamhet

  1. Ivan

    Ack vad din retorikförmåga är saknad

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s