Monthly Archives: april 2008

Trägen vinner – vadå?

Jag skulle nästan kunna dra till med att kalla det en fars, om det inte var så att det epitetet antyder ett humoristiskt innehåll. Sverige har nu, tredje gången gillt, satt Jamil Burhan på ett plan för tvångsavvisning till Eritrea, och det är just denna envetna envishet från regeringens sida som upplevs som farsartad; en känslokall och tragisk sådan.

Eritrea är ett land där omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter sker; mest uppmärksammat i Sverige, den långa tiden och de få framstegen till trots, är kanske Dawit Isaak som nu suttit fängslad i snart 2400 dagar. Dock måste man inte vara regeringskritisk journalist fänglas utan rättegång och utsättas för övergrepp i Eritrea – därav de varningar som från flera håll förts fram i Burhans fall. Allt från specifika uttalanden om Burhan och hans situation, till de generella rekommendationerna från FN:s flyktingorgan UNHCR om att länder inte bör skicka tillbaka människor till Eritrea på grund av den risk det innebär. (Och just i detta fall skickas Burhan inte ”tillbaka”, eftersom han medborgarskapsmässigt verkar sitta i kläm mellan Eritrea och Saudiarabien). Alla uttalanden och varningar har dock uppenbarligen gjort inför döva öron.

I konventionen mot tortyr, till vilken Sverige är en part, finns ett klart och tydligt förbud för konventionsstater att utvisa en person till ett land i vilket ”det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr” (artikel 3.1). Här finns alltså till synes utrymme för hårklyverier om huruvida det faktiskt förekommer just tortyr (som termen i definieras i konventionen) i Eritrea (svaret är ja), om man inte från början har en människosyn som gör att man hellre friar än fäller. MEN, det är slöseri med tid som i stället borde läggas på att beakta artikel 3.2. Denna utgör ett tillägg till ovanstående, för att bedömmandet av förekomsten av tortyr inför verkställande av denna typ av handlingar ska göras med ett bredare fokus:

För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger (alltså risk att utsättas för tortyr, reds anm.), skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse, vari i förekommande fall även skall inbegripas förekomsten i den berörda staten av ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rättigheterna. (Min fetning, förstås).

Om det råder inget tvivel, och det borde således vara otvetydigt att vad regeringen och Migrationsverket nu verkställer är fel. De borde de själva vara smärtsamt medvetna om. Till exempel besvarade justitiedepartementet, enligt DN, kritik från FN-håll rörande detta fall på följande sätt:

Bland annat påpekades att en utlänning inte får skickas till sitt hemland om man befarar att han där kommer att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra omänskliga straff. Man ska heller inte skicka tillbaka en person som riskerar förföljelse i hemlandet.

Någon mer än jag som ser viss diskrepans mellan åtaganden och resonemang å ena sidan, och faktiskt agerande å den andra?

Första avvisningsförsöket av Jamil Burhan avbröts innan planet hann lyfta. Andra försöket flög man honom till Eritrea, bara för att på plats upptäcka att de minsann inte ville ta emot honom utan giltigt eritreanskt pass; bara att vända hem igen. Sedan dess har han suttit häktad, fram till igår då man slutligen verkställde utvisningen (kanske hade man faktiskt lyckats med alla praktiska detaljer nu, så regeringen slutligen kan bli av med honom).

Denna process är för det första, ur ett enkelt medmänskligt perspektiv, rent förkastlig; det finns gränser för hur en människa förtjänar att behandlas. För det andra går det alltså emot FN:s och andra organisationers uppmaningar; Sverige bevisar åter igen en ivrig vilja att fortsätta nedmonteringen av det i allmänhet goda rykte vi brukar förknippas med, och därmed också alla eventuella incitament att någon gång känna stolthet över att vara ”svensk” (ja, ni vet det där förhatliga begreppet som de förhatliga Sd grundar hela sin politik på men inte kan precisera (sidebar)). Och, för det tredje strider det alltså mot våra folkrättsliga åtaganden.

Allt detta leder osökt till frågan: varför är den svenska regeringen så angelägna om att verkställa utvisningen? Låt oss hoppas att Jamil Burhans advokat har fel när han om Jamil säger:

Han är en försökskanin i ett politiskt spel. Man är beredd att offra en person för att se om det kan gå bra för honom. Går det bra blir det massavvisningar av eritreaner från Sverige.

Dessvärre finner jag det spontant inte otroligt att det finns åtminstone något korn av sanning i detta uttalande. Någon potentiell vinst måste väl regeringen och Migrationsverket ha i sikte när de ändå anstränger sig så pass för att negativt utmärka sig som enda land i Europa som väljer att mot sin vilja skicka människor till Eritrea. Kanske skulle ett föregångsfall för smidigare förfaranden framöver vara en sådan vinst. Om så är fallet är det, mer än något annat, verkligen under all kritik. Och fallet Agiza och Al-Zeri har tydligen inte gett någon som helst resonans i regeringskansliet, trots den stora internationella uppmärksamhet och kraftiga kritik det orsakade. Minnet är bra men kort?

Avslutningsvis blir den mänskliga trångsyntheten hursomhelst inte mer flagrant än i uttalandet från Bromma flygplats säkerhetsansvarige, angående de aktivister från Ingen människa är illegal som tagit sig in på flygplatsområdet i ett försök att stoppa planet:

Klipper man hål i staketet så är det en kriminell handling. Vi ser mycket allvarligt på det som har inträffat.

Well, det är olagligt, för att inte nämna fruktansvärt, omänskligt, omoraliskt och pinsamt, att avvisa människor till länder där de riskerar att ustättas för övergrepp, och jag ser förbannat jävla allvarligt på det som har inträffat.

_____

Fler länkar: Amnesty, SvD, SvD.

____________________
Andra bloggar om: , , , , ,

Annonser

9 kommentarer

Filed under Uncategorized

Så jävla vackert

Rakt in i hjärtat. Från Håkan till Anders.

Att säga att det berör vore en underdrift.

____________________
Andra bloggar om: ,

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Forza…

Verkligen, rent bokstavligt, ett flirtande med väljarkåren från käre gamla Silvio. Åtminstone med utvalda delar av den, får man väl säga. Frågan som återstår är bara huruvida de fyra utlovade kvinnliga ministrarna (om han, Gud förbjude, vinner tillbaka makten) kommer utnämnas på utseendebasis (Berlusconis variant av vad som i kvoteringsdebattens terminologi brukar kallas kompetens?) eller om andra meriter ligger till grund. Egentligen borde det väl snarare handla om kvotering, i och med att antalet poster som ska tillsättas av kvinnor är utmärkta på förhand. Ett (rätt anmärkningsvärt) kvoteringsinitiativ alltså, Italian style.
____________________
Andra bloggar om: , ,

5 kommentarer

Filed under Uncategorized