Monthly Archives: december 2007

För ett fint 2008.

Fira in det nya året med en fantastisk jullåt, som inte riktigt är en jullåt och som handlar om att inte fira nyår. Gott nytt!

Mer.

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

En exilörebroare orerar

Örebros stolthet och flaggskepp Nerikes Allehanda erbjuder nu möjligheten att delta i deras stora omröstning, där läsarna ska få avgöra vem som blir Årets örebroare 2007. Ja, det är precis så storslaget som det låter.

En första antydan om vad detta är för företeelse kan man få genom att läsa listan med tidigare vinnare. Där kan man finna storheter som Gustav Svensson (ja, han är ju ingen riktig person direkt, utan mer en symbol för dålig svensk SVT-sitcom à la Svensson, Svensson), Millencolin, Roxana Sundström (Expedition: Robinson tror jag. En riktig merit), samt sist och minst, Sigvard Marjasin. En brokig skara, med andra ord.

Vad är då kriterierna för att vinna detta pris? Ordagrant är det så att titeln ”ska tilldelas den person som allra mest satt Örebros namn på den lokala och nationella kartan det gångna året”. Du må uppenbarligen vara en fiktiv karaktär eller kriminell, här råder inget knussel, för att platsa på listan. Det läggs alltså ingen som helst värdering i hur man sätter Örebro på kartan, good or bad, vilket ju gör det hela lite spännande.

Bland årets kandidater som redaktionen valt ut finns idel intressanta karaktärer att finna (vad annars i denna omfångs- och innehållsrika stad). Allan Svensson finns med, ja, åter igen för sin roll i Svensson, Svensson men genom att använda hans riktiga namn denna gång kan man ju åtminstone låtsas presentera lite förnyelse. I övrigt finns svenska damfotbollslandslagets förbundskapten med, motiverat med orden ”Pia må resa från öst och väst. Men i Örebro har vi alltid vetat att hon är bäst”. Ungefär här känner jag födelseortsstoltheten välla upp som vore den lava inom mig. Vidare, vad sägs till exempel om stackars Sten Tolgfors, försvarsminister som i lumpen gjorde vapenfri tjänst: ”Extra lumpet var föregångarens påhopp när han kallade Sten för ’tomhylsan’”. Jag drabbas här av en lätt personlighetskris, då jag i vanliga fall gärna höjer ordvitsar och allt till dem relaterat till skyarna. Men i detta sammanhang funkar det bara inte. Det har förstås med min inställning till NA att göra, det hymlar jag inte med, vilken gör att jag helt enkelt inte klarar av listans deckarförfattarinna ges attribut som besittandes ”mördande styrka”. Brrr.

I nuläget leder Josef Fares omröstningen, ett rätt bra val om man skulle orka lägga några seriösa värden i denna tävling. Det sistnämnda försvåras dock av att just Allan Svensson ligger tvåa, vilket direkt raderar alla ärliga uppsåt eller genuina omdömen i min bok. Och egentligen, om man utvidgar tävlingens ramar, mer specifikt ”kartan” som Örebro ska placeras på, lite grann torde resultatet bli ett annat. Det är då rimligen omöjligt att någon annan än Ulf Johansson, NA:s chefredaktör, tar hem priset, då han med sina redaktionella omdömen (alternativt bristen på dem) skapat en aldrig tidigare skådad våg av uppmärksamhet för Örebro och NA, med globala reaktioner som följd!

Vem ska ta hem den ärofyllda titeln? Spänningen är olidlig.

____________________
Andra bloggar om: ,

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Dammit I’m mad

”This is a pie chart on procrastination”.

Och det är också temat i min vardag.

____________________

Fotnot: Dammit I’m mad (palindrom deluxe).

Andra bloggar om: ,

1 kommentar

Filed under Uncategorized

Den återkommande ångesten och ljudslem

Om skrivandet av en tenta någon gång kunde kännas ungefär som ”Born to run”, med samma frihetskänsla och gränslösa energi, i stället för, säg, Tommy Nilssons kladdiga alster ”Vill du ha sex med mig”, så skulle det kanske kunna vara en njutbar upplevelse snarare än en katalysator för orimlig stress och ångest. Nu menar jag inte att tentaskrivandet känns som ett av en medelålders före detta pudelrockare illa beskrivet samlag, utan mest att det just nu ger ungefär samma känsla av obehag och samma starka fight-AND-flight-respons i min kropp som Tommy Nilssons låt – samt förstås att det för jämförelsens skull var den sämsta låt jag på rak arm kunde komma på för stunden.

Usch och fy. Dags att göra klart skiten så fokus kan flyttas till uppsatsen i stället, som åtminstone är inspirerande.

____________________
Fotnot: Jag orkar inte länka till något som har med låten att göra. Då blir jag väl tvungen att sätta en åldersgräns på bloggen. Om du dock mot förmodan desperat vill ta del att herr Nilssons extravaganta lyrik kan en enkel googling leda dig till en Aftonbladetartikel där du kan läsa den i sin helhet. ”Suggestiv” beskriver han låten som, även om jag skulle vilja påstå att den är tämligen rakt på sak och, tyvärr, inte lämnar mycket till fantasin.

Andra bloggar om: , ,

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Skumma skuldavskrivningar

För några veckor sedan var jag på en föreläsning på Malmö Högskola med titeln ”Skumma skulder”. Kenneth Hermele höll i det hela, och han pratade bland annat om regeringens akrobatiska budgetövningar då de räknar skuldavskrivning som bistånd (det har ju OECD kommit överens om) för skulder som består av gamla exportkrediter till svenska företag. Detta är en snillrik metod. Det råkar nämligen vara så att det är skillnad mellan skuldens urpsrungliga belopp på pappret (det man skriver av som bistånd) och hur stor skuldfordran är (vilket värde skulden anses ha idag). Hans Linde skriver om just detta:

Demokratiska republiken Congos skuld till Sverige uppger regeringen uppgår till 1,2 miljarder, men Exportkreditnämnden uppger att den bara är värd 60 miljoner. Det innebär med andra ord att minst 1,14 miljarder av biståndet går direkt tillbaka till stadskassan

Det avskrivna beloppet räknas som bistånd, och den stora vinnaren är alltså Sverige. Skuldfordran för exportkrediten betalas av staten, till vem som nu äger fordran, men man räknar som att hela skulden skrivs av – pengarna tas således från biståndsbudgeten och överskottet går tillbaka till statskassan. DRK slipper ha skulden på 60 miljoner hängande över sig, Sverige får 1,14 miljarder extra att leka med. Det är förstås en mycket bra affär.

I morgon är det dags för nytt besök på Malmö Högskola, då biståndsminister Gunilla Carlsson kommer hit. Hon borde rimligtvis ha en del att förklara kring varför våra biståndsmottagare får betala priset för regeringens falska skuldavskrivningar.

____________________
Andra bloggar om: , , , , ,

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Vissa saker är, med rätta, inte förhandlingsbara

En bra egenskap hos Mona Sahlin. När det kommer till de viktiga frågorna har hon förmåga att prioritera rätt. Cred, Mona!

För övrigt hade jag i natt min första Springsteendröm inför sommarens aktiviteter. Nedräkningen har börjat. Sällskapet var dock ett annat – min far var till exempel med, vilket det ännu inte är klart om så kommer ske i verkligheten. Och Ullevi var utbytt till något som likande Pampas på Hultsfred, med en omgivning som var någon sorts korsning mellan husvagnscamping och marknad. Och så regnade det. Från detta utgångsläget har nu verkligheten alla möjligheter i världen att överträffa dikten. Let’s hope so.

____________________
Andra bloggar om: , ,

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Mitt i prick, Mitt

Bortsett från att det faktum att de amerikanska presidentkandidaterna faktiskt diskuterar tortyrens vara eller icke vara som en del av presidentvalskampanjen – vilket i ärlighetens namn torde vara absurt givet sakens inhumana natur och att dess avskaffande borde vara en truism – så är det åtminstone lite givande att se Mitt Romney och John McCain utbyta argument i ämnet (även om det kanske vore magstarkt att beskriva det som ”spännande” att titta på ett gäng gamla republikanska män stå på rad och tävla i att svara på tittarfrågor).

McCain har en fast övertygelse om att tortyr är fel (vilket skulle vara ett välkommet karaktärsdrag hos en amerikansk president/administration) men jag blir lite fundersam när han talar om det viktiga i att följa Genevekonventionerna och dess riktlinjer för behandlande av fångar, oavsett om de är illegal combatants eller vanliga krigsfångar (POWs). Just termen illegal combatant är ju nämligen en skuggterm medvetet skapad för att hamna i en fiktiv gråzon mellan Genevekonvention III (POWs) och IV (civila). Den är ett luftslott som konstruerats för att skapa ett ursäktande handlingsutrymme för rådande administrations övriga folkrättsvidriga eskapader, med, Irakkriget åsido, Guantánamo som kanske tydligast lysande exempel. Så vad har den termen i denna diskussion om humanitär rätt att göra? Rimligtvis ingenting. Talar man om att följa Genevekonventionerna så är skrotandet av denna term ett bra första steg på vägen. Här borde McCain reda ut sina begrepp en aning och sluta tänja på den internationella rättens gränser.

Just ämnet Guantánamo är något som uppenbarligen ligger Romney varmt om hjärtat. Fick jag önska skulle hans vurmande för detta olagliga, människorättskränkande ”fängelse” direkt diskvalificera honom från positionen som en av huvudkandidaterna till posten som ”ledare av den fria världen”, men det är i bakvända världen förstås inte troligt. Som svar på frågan som diskuteras vill han inte uttala sig exakt hur arméns förhörstekniker ska se ut – han är emot tortyr, men vill inte försöka sig på att stipulera vad som utgör tortyr – då det skulle kunna leda till att fångarna på förhand vet vad som väntar dem. (Dock förstår jag inte vad det skulle göra för skillnad om man var förberedd på elchocker och utdragna naglar eller ej – det är knappast nåt man kan träna på). En sak är han dock säker på när det handlar om USAs fiender; de hör bara hemma på ett enda ställe:

He [den onda terroristen, reds. anm.] went to Guantanamo, and he met GI’s and CIA interrogators and that’s just exactly how it ought to be

Kommentar överflödig.

____________________
Andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentar

Filed under Uncategorized