Så länge det är ont om idéer lär de aldrig ta slut

25.jpgNågot jag gillar är brott mot konventioner. Inte de som binder stater till deras människorättsliga förpliktelser, sådana brott tycker jag till och med riktigt illa om. Jag menar den förhatliga sortens konventioner. De som finns runtomkring oss. De som slätar ut och normaliserar attityder och beteenden och gör allt själlöst och tråkigt. Jag skriver detta för att iTunes nyss shufflade fram en överraskning när jag stod och diskade, nämligen en gammal intervju med bob hund från 1993.

Det är ett faktum att jag inte lyssnar avsevärt mycket på detta fascinerande band längre/för stunden, trots att taglinen på denna blogg från början var ”Rundgång, gräslök, fågelsång”. Men, allt detta åsido, jag personligen har svårt att inte falla för en Thomas Öberg som mer än någonsin visar sin verbala briljans då han lägger ut texten om bob hunds dåtida musikaliska vision och deras pendlande mellan sitt musicerandes olika extremer:

Det handlar inte bara endast om bejakande av skönhet, det handlar om bejakande av möjligheter som finns överhuvudtaget. Jag vill ha strumpor av läder, men det finns inte att köpa. Jag vill ha byxor av glas, med gångjärn, fast det finns inte heller att köpa. Jag vill ha en mantel av ost när jag går ut på gatan, men det finns inte att få tag på. Varför finns det inte det? Det finns en massa andra saker, men… jag tror det är lika mycket ett resonemang där man vågar ifrågasätta det som finns tillgängligt överhuvudtaget.

Tolv år senare formulerade han i Studio Pop en ny tes om sin och sällskapets musik:

Det har ju nästan blivit som ett ordspråk i det här landet, att man har ett leende på läpparna och en knuten näve i byxfickan. Men vi kör med det nu att vi levererar en knuten näve på läpparna och ett leende i byxfickan.

Detta blir ett inlägg som utgör en anakronism och en diskrepans (yeah) mot vad jag egentligen mest lyssnar på för stunden. Men dessa uttalanden har slagit rot i ett eget lite hörn av mitt hjärta, och jag lämnar gärna lite utrymme här åt mänsklig briljans som denna. Dessutom är jag en sucker för nostalgi, och det passar väl bra i takt med min stegrande åldersnoja. Dessa två uttalanden utgör också en passande kronologi, för den del av dessa människors karriär som jag varit intresserad av – ännu mer så om det dessutom, vilket kanske är troligt (?), inte kommer någon mer skiva från deras håll. I så fall: tack, för de veritabla stordåd som redan utförts.

____________________
Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Så länge det är ont om idéer lär de aldrig ta slut

  1. Oj, det var väldigt mycke tyckande å väldigt mycke åsikter här…

  2. magisktmentragiskt

    jag ber så mycket om ursäkt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s