Blair går vidare, Brown städar upp?

En av dagens stora huvudnyheter är förstås Tony Blairs avång. Efter att ha fått igenom sina krav i diskussionerna kring EU-”fördraget” (konstitutionen) var det idag dags att kliva ner från tronen. Dagens tidningar i det närmaste dignar under artiklar som beskriver hans sista arbetsdagdag och försöker summera hans tid vid makten. De positiva ordalagen i SvD:s ledare ger en hint om vikten av hans person, samt hur pass (icke) socialdemokratisk New Labours politik varit under Blairs ledarskap (Tariq Alis kommentar kontrasterar detta tydligt). I DN:s dito skriver man också mycket riktigt om en potentiell förändring, ett litet reclaimande, med Gordon Brown vid rodret – bland annat genom en starkare offentlig sektor med mindre fokus på marknadslösningar.

En kuriös aspekt hos flera artiklar är inslagen av irrelevant fakta, till exempel hans nya, dyra bostad och framtida löneintäkter. I den tryckta versionen av artikeln vill jag minnas att det till och med ungefär stod att han skulle ”tvingas vänja sig” med lägre lön. Relevant? (Dessutom handlar det om en lön på 115 000 kr i månaden, så det är ju ingen risk att hans familj ska svälta, direkt). Dagens politiska ledare brukar inte ha alltför svårt att försörja sig efter sina ”karriärer”.

Lönefrågan känns än mindre intressant ställd emot vilken tjänst det faktiskt handlar om: Tony Blair som kvartettens (USA, EU, Ryssland och FN) sändebud för fred i Mellanöstern – något som nu bekräftats. Det är en minst sagt kontroversiell fråga där Blair, oavsett önskemål och politisk vision i dagsläget, har bränt flertalet broar. Att åter bygga upp dessa blir en tuff uppförsbacke.

Framtiden då? Oppositionsledaren David Cameron har redan innan Brown intog sin nya roll krävt av honom att utlysa nyval. Andra spekulationer har gått i båda riktningar, mot väntat strängare terrorlagstiftning såväl som ett New Labour som svänger vänsterut. Fortfarande är det förmodligen ganska säkert, dock, att ingen större skillnad kommer märkas. Man kan hoppas på en positiv utveckling. Personligen tycker jag Blairs egna ord, citerade i SvD, avrundar hans (utrikes)politiska syn ganska väl:

[…] Det betyder att vår vilja att slåss för det vi tror på skulle vara avhängig av vår fiendes vilja att bekämpa oss, fast i omvänd proportion. På det viset vinner man aldrig någonting

Om Brown kan leda landets politik med en syn som inte grundar sig på distinktioner om vän/fiende och det viktiga med att VINNA, och därmed dämpa kamplustan en aning, kanske en trevligare utveckling kan inledas.

Fler artiklar: DN SvD

Annonser

2 kommentarer

Filed under Uncategorized

2 responses to “Blair går vidare, Brown städar upp?

  1. soryani idris

    Tony Blair för mig är en man av järn. Han är en man som inte avviker sig mot diktatur, terrorister och brottslingar.Efter hans avgång hör jag att jurnalister och vanlig folk skriver om honom och flesta av de ser bara hans mörkasidan (enligt deras berättelse). När han blev New labour parti ledare har vi sett hur labourna förnya sig. Han skapade en politik som vi alla måste vara tacksom för.Han gick i krig mot världens största diktaturen (Sadam Hussen) och med USA van de kriget och befriade mer än 20 miljoner människor och begravde mörkelse och hotlelse för evigt.En sådan ledare i verkligheten är en ledare som världen behöver.Jag som en irakier kommer altid lever med hans stolthet. Han är en ängelvakt och Jesus för mig.Hans bok ( tredje vägen) är en källa som aldrig lämnar mitt skrivbord.

  2. magisktmentragiskt

    Hans inrikespolitiska inriktning ger inte alltför stora utslag på min intressemätare – det är mest en tråkig, svårbestämbar, ökat marknadsinriktad socialdemokrati, inte helt olik vår svenska erfarenhet. När Labour blev New Labour blev det innehållsmässigt Less Labour.
    Utrikespolitiken, som ju varit det utmärkande sedan kriget mot terrorismen drog igång, sticker däremot i mina ögon. Man lyckades fånga in Saddam, det är väl det enda tydliga resultat man åstadkommit. Men det är inget självhelgande ändamål i sig. Det rättfärdigar inte att starta/stödja ett folkrättsvidrigt anfallskrig motiverat av förljugna premisser. Allt detta gjordes dessutom i strid med FN:s stadga och utan att försöka lösa situationen med fredliga metoder (jag är övertygad om att man hade kunnat komma åt Saddam även utan den illegitima invasionen). Dessutom har han infört antiterrorlagar som tänjer på överenskomna medborgerliga och politiska rättigheter för den ”misstänkte”, och vill vidare åsidosätta dessa rättigheter som samhällsgrund ytterligare för Den Stora Kampen mot fundamentalismen. Jag tycker han är beredd att offra lite väl mycket för att nå sina mål.
    Att han med USA ”vann” kriget i Irak är ett uttalande som ger bitter eftersmak. Denna vinst avsatte diktatorn – men kostnaden: många tusentals civila liv, ett samhälle i sönderfall under en konfliktsituation till synes utan slut, som vidare utgör en enorm grogrund för den terrorism man i själva verket försöker stävja.
    Världen behöver i mina ögon inte en ledare som Tony Blair.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s