Dawits dagar tickar på…

Det är vår, nästan sommar, man cyklar till föreläsningen och njuter av den klarblå himlen såväl som valfria höjdpunkter ur TTAs repertoar i iPoden. Livet är fint. Vore det inte för DN Kultur kanske man för en stund skulle glömma de mindre roliga sakerna som sker. Det är idag pressfrihetens dag, och de publicerar därför en specialare om Eritrea, en av världens stora bovar vad gäller begränsning (borttagande) av yttrandefriheten. Det är ett vettigt ämne eftersom Dawit Isaak fortfarande sitter fängslad. Vad som inte är vettigt, däremot, är att han nu varit fängslad i mer än 2000 dagar, utan rättegång. Detta i Eritrea, som faktiskt ratificerat FN:s internationella konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna (ICCPR) och därmed visat sin önskan att bli bunden av dess bestämmelser. Likt all traktaträtt är detta ett frivilligt tvång som staten ålägger sig själv, men i detta fall är det tydligt att det är tomma ord. Godtyckliga frihetsberövanden, inhumana fängelseförhållanden, etc. hör nämligen inte till de aktiviteter som konventionen tillåter.

Ett stort problem med folkrättsliga bestämmelser är de mycket små möjligheterna att försäkra deras implementering, då FN-systemet saknar exekutiv makt över de enskilda staterna. Det är samtidigt logiskt eftersom, kan man tänka sig, mycket få (eller åtminstone många färre) stater skulle underkasta sig en sådan auktoritet. Och med tanke på hur viktigt det är med stor sammanslutning i dessa frågor skulle ett sådant scenario försvaga hela systemet rejält. Vidare kan staterna alltid falla tillbaka på sin statssuveränitet, vilken de är garanterade enligt det mest grundläggande organisatoriska dokumentet: FN-stadgan. Så länge det kan anses falla inom ramen för statens ”interna angelägenheter” står omvärlden relativt maktlös. Återstår gör statliga påtryckningar, till exempel slopat bistånd som föreslås av Cecilia Wigström på GT Debatt. Och visst, kan man strypa tillförseln till palestinska myndigheten på grund av att folket visat sin vilja genom sin demokratiska röst på ett felaktigt sätt kanske man borde kunna sätta lite press även på Eritrea.

En önsketolkning av reglerna vid sådana här interna angelägenheter (som samtidigt är internationella angelägenheter) vore att betrakta suveräniteten som villkorad – enbart en faktor att räkna med då överenskommelser hålls och mänskliga rättigheter upprätthålls. En sådan tankeriktining kan till viss mån skymtas rörande humanitära interventioner, men det ska till strukturella förändringar för att det ska kunna bli praxis, och ett försvagande av statens suveränitet är inte populärt – inte minst i totalitära stater som skulle få det svårare under sådana förhållanden. eller nyligen självständiga stater som upplever det hela som nykolonialism. Knixigt värre.

Hursomhelst, hoppas bara att UD:s ansträngningar kan ge resultat och att Dawit snarast släpps fri.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s