USA, ICC och BIAs

Den nya världen skriver en bra artikel och nämner i förbifarten problemet rörande ratificerande av Romstadgan. Eller rättare sagt: problemet med USA:s ovilja att ratificera stadgan. Romstadgan utgör underlaget för Internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court, ICC). Stadgan, som antogs 1998 och trädde i kraft 1 juli 2002, bestämmer ICC:s jurisdiktion, vilken omfattar de allvarligaste, internationellt angelägna brotten: folkmord, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser samt aggressionsbrott. Domstolen skapades som ett oberoende, permanent, internationellt organ för att motverka straffrihet för ovan nämnda typ av brott.

USA:s agerande i frågan har pendlat. Clintonadministrationen signerade stadgan 2000, men den var ännu inte ratificerad när Bushadministrationen 2002 drog sig ur densamma. Förklaringen som gavs var bland annat att amerikanska soldater inte skulle riskera att utsättas för politiserade åtal. Problemet har förvärrats därefter, då man drivit sin taktik ett steg längre och i stor skala börjat söka bilaterala överenskommelser – Bilateral Immunity Agreements (BIAs) – med andra stater. Man arbetar alltså för att teckna avtal där den andra parten förbinder sig att inte utlämna amerikanska soldater till ICC om en sådan situation skulle uppnå. En aspekt här som känns lite smutsig är att dessa avtal ofta kommer i ett paket med ekonomiska påtryckningar, och relativt många stater som vägrat har sett minskat eller avskuret finansiellt stöd från USA som konsekvens, enligt Coalition for the ICC:s faktablad. Förutom att just denna metod i mina ögon ser rätt illa ut får även detta agerande som helhet större konsekvenser globalt sett, då en ökad avtalsmängd steg för steg försvagar ICC:s makt. I december 2006 hade 102 BIAs tecknats (dock av olika status: vissa är enbart signerade, medan andra är ratificerade och ytterligare några blivit fullfjädrade exekutiva avtal), även detta enligt Coalition for the ICC som har många faktablad rörande denna fråga. Ett fortsatt agerande i denna riktning kan alltså antas få allvarliga konsekvenser för internationell rätt.

Det sticker lite i ögonen när en supermakt för egna syften åsidosätter internationella ansträngningar för ökad rättvisa i fall rörande grova förbrytelser, och detta under samma period som man även startat ett folkrättsvidrigt krig i strid mot FN-stadgan och blivit föremål för kritik för sin behandling av krigsfångar vid flera tillfällen för flera olika fängelser. Som tur är höjs röster för en ändrad taktik rörande ICC-frågan, vilket vore ett bra första steg i rätt riktning. Kanske kan de övriga frågorna därefter också lösas på ett bra sätt, med större respekt för de bestämmerlser man faktiskt förbundit sig att följa. Men det hela låter lite lätt naivt, inte sant?

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s